flinkans

Detta är det sista inlägget som jag skriver från Oslo, kanske det sista inlägget någonsin här på bloggen. Imorgon klockan 13.00 går bussen från Oslos bussterminal som ska ta mig hem till Västerås.

Det är med både glädje och sorg i hjärtat jag lämnar Oslo. Oerhörd glädje och lycka över att få komma hem igen och få träffa mina nära och kära och påbörja mitt nygamla liv i Västerås. Men också sorg över att lämna Oslo och min kära bonusfamilj här.

Egentligen var det ganska märkligt att jag bestämde mig för att åka från första början. Jag har aldrig tyckt särskilt mycket om att vara hemifrån och dessutom har jag alltid varit väldigt beroende av min familj och av Magnus. Och jag ska inte förneka att jag ganska många gånger bara velat ge upp och åkt hem, men något har fått mig att stanna kvar och kämpa vidare. Och jag tror att detta "något" består flera faktorer, den första att jag trivts så bra i familjen, annars hade det aldrig gått. Den andra är att jag hatar att misslyckas, och att avbryta och åka hem hade i mina ögon varit ett misslyckande. Den sista, och kanske största anledningen, är det enorma stödet jag har fått hemifrån, både av Magnus, min familj och er, mina läsare. Så tack! Tack till Magnus för din tro på oss och vår kärlek och all tid och pengar du har lagt på telefonsamtal och resor för att få det här att funka! Tack till mamma och pappa för att ni alltid stöttar mig i vad jag än gör och alltid ställer upp för mig! Tack Annika för att du inspirerade mig till att åka och för att du alltid lyssnar! Och tack till alla er andra läsare som har följt min resa, det värmer att veta att ni bryr er!

Nu ångrar jag inte en sekund att jag vågade ta chansen. Jag har fått ut så mycket av min tid här. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och imorgon åker jag tillbaka till Sverige som en starkare, lyckligare och bättre människa. All tid jag har haft för mig själv har verkligen lett till insikt. Insikt om vem jag är, vilka drömmar och mål jag har och hur jag vill leva mitt liv. Detta blev inte bara en geografisk resa för mig, utan minst lika mycket en själslig resa. Och jag är så jäkla stolt över mig själv för att jag klarade det!

Jag tänkte avsluta med den låt som jag alltid kommer förknippa med min tid här i Oslo och ett av mina favoritordspråk.

"Bättre att våga och kanske ångra, än att ångra att man inte vågade" .

När jag kom hit för sex månader hade jag ingen aning om vad det var jag hade gett mig in på. Jag kände inte stan, jag kände inte familjen och jag kände ingen annan heller. Det gör jag nu. Nu känner jag mycket väl den familjen som har blivit min lilla bonusfamilj och som jag alltid kommer känna kärlek och värme inför. Jag har även lärt känna andra människor i stan, framför allt min homie Sara. Dessutom så har jag lärt känna staden Oslo, en stad som säkert de flesta svenskar har fel bild av. Oslo är en stad som jag har kommit att älska, Oslo är fantastiskt! Här finns allt man kan önska sig av en stad, i charmig förpackning och med underbar natur.

Tiden här har gått så otroligt fort att jag inte alls kan förstå att det faktiskt har gått hela sex månader, ett halvt år! Och ska jag vara ärlig så när jag ser tillbaka på det här halvåret så är allt som i en dröm, jag har ingen uppfattning om tiden och när jag har gjort vad. Men det är väl säkert för att det har hänt så mycket hela tiden, hela tiden nya människor och nya intryck. Kanske kommer det klarna lite när jag har kommit hem och landat lite och börjat reflektera över vad jag har upplevt här. Och som tur är så har jag ju över 1200 bilder som jag har tagit som kan hjälpa mig att minnas. Hjälpa mig att minnas en tid som blev en viktig vändpunkt i mitt liv. 

Nu har vi komit till den sista och kanske viktigaste punkten:

Lära känna mig själv och förbättra min självkänsla och självständighet

Under min tid här har jag spenderat ganska mycket tid själv. Dels för att jag inte kände någon i början, men också för att jag har behövt det. Utan att jag visste om det så var jag nog ganska vilse innan jag åkte hit. Jag visste inte riktigt vem jag var och vad jag ville göra. Det är så lätt att bara trampa runt i sitt lilla ekorrhjul utan att reflektera över vad det egentligen är man gör. Dessutom så har jag alldeles för mycket förlitat mig på att andra människor ska göra mig lycklig. Nu har jag insett att den gamla klyschan "Man är sin lyckas egen smed" faktiskt stämmer ganska bra. Det är jag och ingen annan som är ansvarig för mitt liv och min lycka. Och det är jag och ingen annan som bestämmer vad jag vill och ska göra. Tror man det kommer man aldrig att bli lycklig.

Idag var jag och växlade mina norska pengar till svenska. Då gäller det att vara diskret så att man inte väcker uppmärksamhet, man vill ju inte att folk ska se en och förstå att man bär runt på en massa pengar.

 

Ville bara berätta att jag har blivit antagen till civilingenjörsutbildningen till hösten. Fasiken vad härligt!

Kan inte annat än att citera Petter:

"Det går bra nu, kompis det går bra nu!"

Så är jag faktiskt hemma i Västerås. Känns fruktansvärt härligt, men jag har nog inte fått in i min hjärna att det faktiskt är så nära nu. Att jag egentligen bara har en dag kvar här. Det känns helt overkligt.

Idag så har det vart full rulle hela dagen, först städade jag hela huset, och idag gjorde jag det extra noga eftersom det var min sista städning. Sen var det matlagning, tid med barnen och sen satt jag barnvakt nu på kvällen. Så där har ni orsaken till mitt snåla bloggande idag. Men imorgon mina vänner ska jag försöka mig på att summera hela det här halvåret och även beta av den sista, och viktigaste punkten på min mållista.

Tills vi hörs, sov gott och ha det fint!

Idag fick jag en rolig nyhet som gör att jag ser ännu mer fram emot att flytta hem. Nämligen en liten bebis! Ellinor och Igge fick idag en liten grabb. Och William fick en lillebror. Tusentals gratulationer från "moster" Linda! Jag hoppas kunna hälsa på den lille (och den store!) väldigt snart!

Äntligen, efter en del problem är äntligen min biljett till på lördag köpt. Först så höll jag på att köpa en biljett mellan Västerås och Oslo istället för Oslo - Västerås, men som tur var så upptäckte jag det i tid. Sen så ville de inte godkänna min betalning, vilket ledde till att jag inte kunde köpa min biljett. Men till slut så gick det alltså och nu är det säkert att jag blir helsvensk igen på lördag, yeeeeey! =)

Förresten så har jag börjat packa och fixa här uppe på mitt rum idag. Nu börjar jag verkligen inse att det snart är dags. Att det snart är över. Det går väldigt mycket fram och tillbaka hur jag känner inför att flytta hem igen. Ena sekunden gör det mig lite ledsen. Andra sekunden längtar jag som en galning. Just nu känns det väldigt bra, just nu är jag så himla trött på att sova ensam. Jag vill inte sova ensam mer, det är mycket mysigare att sova två. Men nu har jag bara tre ensamma nätter kvar av ursprungliga 180 (ca). Och det känns JÄKLIGT skönt!

Jag upptäckte nyss en sak när jag var inne här på min blogg som gör att jag är ganska glad över att jag är den enda som har sidan i "norsk version" med norsk reklam.


Vad tror de att jag har för läsare egentligen??

Bara två ämnen kvar nu. Sparar den viktigaste punkten till sist, så därför blir dagens punkt:

Gå ut och gå en timme varje dag

Hehe, den här punkten kanske var lite väl optimistisk från början. Jag kan ju knappast påstå att jag har gått en timme om dagen. Visst, jag har gått en del, men inte så mycket. Dock har jag ändå uppnått en av tankarna jag hade med att vara ute och gå, nämligen att gå ner lite i vikt. Exakt hur mycket vet jag inte eftersom vi inte har nån våg i huset, men jag känner i kroppen att jag har blivit lite mindre och lättare. Jag har fått sy in kläder och kan nu använda kläder som jag inte har kunnat haft på länge. Det känns skönt!

Jag tycker man ser ganska stor skillnad i ansiktet till och med. Eller vad säger ni?

Juni 2008


Juni 2009

Nu börjar det verkligen närma sig mina vänner! Bara tre dagar kvar här i Oslo innan jag flyttar tillbaka till Sverige. Eller hem till Sverige kanske. Jag vet inte, det här har ju också blivit mitt hem. Men man kanske kan ha flera hem? Ja, så säger vi!

Det har varit en fin dag idag. Isak var på besök hos en kompis efter dagis, så det var bara Hannah och jag på eftermiddagen. Jag tycker så klart om att vara tillsammans med båda barnen, men ibland känns det inte riktigt som att man räcker till åt båda samtidigt och därför är det skönt att bara vara med en av dem ibland.

Hannah och jag gick på en liten tur och hann med två lekplatser. Den första var inte så kul så vi gick till en annan, lite större. Där var bland andra en tjej som hade en jättesöt liten kanin som Hannah var livrädd för. Hon är lite harig min lilla Hannahpanna! Vi åkte rutschkana tillsammans, gungade och grävde i sandlådan. Det var en riktigt mysig eftermiddag!

Dagens ämne är också ett sånt där ytligt och egentligen ganska ointressant sådant.

Vara duktig med att sköta om naglarna. Inte bita, utan fila istället när de går sönder. Och använda nagelförstärkare.

Istället för en hel utläggning visar jag istället denna bild.



Inte illa pinkat va!? Är själv väldigt nöjd och stolt över att jag äntligen tagit makten över nagelbitandet. Nu ska jag bara fortsätta vara duktig hemma. Uppdraget utfört.

Idag hade vi en liten avskedsmiddag för mig. Lite märkligt kanske eftersom jag inte åker förrän på lördag, men Erik kommer jobba mycket och vara borta i slutet på veckan. Dessutom kommer hans bror från nordnorge på besök tisdag till torsdag, så vi tyckte att det var bäst att ha den idag. Jag lagade jättegod bifteki till middag som uppskattades mycket. Sen hade Marianne och barnen gjort supermumsig fruktsallad med tropiska frukter och vispgrädde till dessert. Jag fick även ett jättefint halsband med ett litet hjärta. Dessutom höll Marianne ett litet tal som var väldigt fint och som gjorde mig rörd.





Jag har köpt presenter till familjen också, men de ska de få senare i veckan.

Ta bättre hand om mitt ansikte. Tvätta, skrubba, använda ansiktsvatten, smörja med dagkräm och nattkräm - hela baletten alltså.

Hmm, inte så väldigt intressant punkt att avhandla kanske... Men jag har ju sagt att jag ska avhandla alla punkter. 

Det har väl gått sådär, jag har inte gjort allt det där jag sa att jag skulle göra varje dag. Det har mest blivit tvätt och smörjning. Men en sak som jag har gjort nu på sommaren och som egentligen alla borde göra är att smörja in ansiktet med solskydd varje morgon. Det är ett enkelt sätt att slippa röd och svidande näsa.

Rätt svar på gårdagens fråga är Grandiosapizza.
 
Och nej, det är inget skämt, det är på riktigt. Se bara här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article491960.ab

När jag insåg detta förstod jag helt plötsligt varför de blev så imponerade över mitt hemlagade potatismos och än mer över mina hemgjorda fiskpinnar.

Här bjuder jag även på den härliga låten


Ellinor var ju snabb med att svara pizza, men Annika var lite mer specifik och sa Grandiosa. Hur ska jag bedöma detta? Äh, jag får väl "anstränga" mig och bjuda båda två på norrmännens favorit!

Norge har en lite annorlunda nationalrätt. Kan ni gissa vad det är?

Ledtråd: Norrmännen har inte så avancerad matkultur. Den är ganska ny som nationalrätt och den har en egen sång.

Den första som gissar rätt först blir bjuden på denna rätt sen när jag kommit hem.

Dagens avhandling:

Använda tandtråd varje dag och tugga flourtabletter. Och använda eltandborste. Allt för att göra tandläkare Göran nöjd

Tandtråden har väl använts kanske en gång i veckan. Flourtabletter har tuggats någon gång då och då. Och eltandborsten skickade jag hem med Annika, fortfarande ouppackad från den lilla väskan den låg i när jag reste hit.

Man kan alltså säga att jag misslyckats ganska totalt på denna punkt. Men å andra sidan har jag inte alls ätit lika mycket onyttigheter som jag tidigare gjort. Jag blir nog kallad till tandläkare Göran i augusti eller september, och då får jag väl domen. Tror varken jag eller mitt konto längtar dit.

Om en vecka befinner jag mig i Västerås!

Nu har det varit strålande sol i flera veckor och jag har varit jätteduktig med att smörja in mig och har därför inte bränt mig.

Idag var det första molniga dagen (förutom igår eftermiddag då) på länge och därför skippade jag solkrämen. Och vad händer?


Så jäkla typiskt!

Idag kom det jag väntat på (och nästan längtat efter) ända sen förra veckan - åskan. Ett riktigt åskoväder som höll i sig i ca en timme, sen blev det lika klart och fint som innan. Speciellt den här veckan har vi haft det så ohyggligt kvavt och fuktigt att det nästan har varit olidligt. Men nu kom det alltså, och vilken skillnad det blev i luften, nu känns den äntligen frisk och rensad igen!

Det var faktiskt riktigt mysigt att sitta inne och höra och se ovädret utanför, det var länge sen jag upplevde ett sånt kraftigt åskoväder. Och barnen var inte det minsta rädda, mest fascinerade! Men vi hade verkligen tur, vi var ute på badutflykt när de svarta molnen började komma in mot stan och vi bestämde oss för att åka hem. Vi hade väl varit hemma en kvart kanske innan det brakade loss.



Ni kanske förstår vilken skillnad det blev??

Kommer ni ihåg listan över de saker jag skulle göra under det här halvåret? Mina mål typ.

Nu tänkte jag att jag skulle börja beta av målen ett efter ett. Vi börjar bakifrån och dagens punkt blir alltså:

Lära känna nya människor

För det första har jag ju lärt känna familjen och de är helt underbara och jag är säker på att vi kommer hålla kontakten!

Förutom familjen så har jag också lärt känna ett helt gäng med glada människor genom kyrkan, de där praktikantträffarna har nästan varit veckans höjdpunkt för mig!

Och det är ju också där jag lärde känna Sara. Sara, som har blivit lite av min "homie" här i Oslo. Jag är verkligen glad att jag träffade henne, jag tror att det har gjort mitt halvår här lättare, att ha nån att träffa och ventilera allt med. Hon flyttade tillbaka till Sverige igår, och det kändes lite sorgligt och vemodigt när vi sa hej då i måndags. Men jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan vi ses igen.

Så man kan väl säga att jag har uppfyllt det här målet? Det tycker jag i alla fall. Jag kom till en stad där jag inte kände nån och började på ett jobb utan jobbarkompisar och åker härifrån med flera nya kompisar, det tycker jag är ganska bra jobbat!


Haha, jag tycker vi ser så roliga ut på det här kortet båda två!

Det börjar närma sig...

Igår var jag med om en ganska märklig händelse.

När jag satt på trikken på väg hem kom en lite mystisk man på och satte sig bredvid mig. Han såg sig lite misstänksamt om. Sen ser jag hur han börjar göra tecken med en man längre bak i spårvagnen (vi satt baklänges). Även en kvinna längre bak samt någon längre fram i vagnen verkar vara inblandade. Det hela var faktiskt ganska obehagligt och tankarna började genast vandra till terrorism. Jag kände kallsvetten komma. Så reser de sig allihopa (de var nog sex stycken) plötsligt och drar raskt fram något ur sina fickor. Jag trodde min sista stund var kommen och hann till och med se en del av mitt liv passera framför mig i revy. Tills jag ser att det är en legitimation de tar fram och de barskt säger: "biljettkontroll!". Då vågar jag börja andas igen och visar mer än glatt upp mitt kort.

Jag har tidigare varit med om biljettkontroll på t-banan flera gånger, men då har det bara klivit på ett gäng kontrollanter och kollat biljetterna. Inget konstigt och ingen dramatik

Men under händelsen igår blev jag faktiskt ganska stressad, men så här i efterhand kan jag inte annat än att skratt åt det hela. Det känns lite bisarrt på nåt sätt, de ska göra en enkel biljettkotroll men det hela känns mer som en razzia. Men det kanske är så, att de som har drömmar om att bli FBI-agent, men inte har det som krävs, hamnar hos Ruter som biljettkontrollanter?

Dessa norrmän alltså!

 Vem jobbar han för? FBI, eller kanske Ruter?

Den här veckan håller jag ju på att göra allt man "ska ha gjort" i Oslo. Så man kan säga att jag leker turist denna vecka!

Dagens utflyktsmål: Akershus festning och slott.


Från fästningen har man jättefin utsikt över rådhusplatsen och Aker Brygge.

Dessa tre norska låtar kommer jag lyssna sönder i sommar


Paperboys


Di Derre


Erik og Kriss

Lite olika stil, men jag älskar alla tre!


Förresten, förstår ni vad de sjunger i de två nedersta?