flinkans

Detta är det sista inlägget som jag skriver från Oslo, kanske det sista inlägget någonsin här på bloggen. Imorgon klockan 13.00 går bussen från Oslos bussterminal som ska ta mig hem till Västerås.

Det är med både glädje och sorg i hjärtat jag lämnar Oslo. Oerhörd glädje och lycka över att få komma hem igen och få träffa mina nära och kära och påbörja mitt nygamla liv i Västerås. Men också sorg över att lämna Oslo och min kära bonusfamilj här.

Egentligen var det ganska märkligt att jag bestämde mig för att åka från första början. Jag har aldrig tyckt särskilt mycket om att vara hemifrån och dessutom har jag alltid varit väldigt beroende av min familj och av Magnus. Och jag ska inte förneka att jag ganska många gånger bara velat ge upp och åkt hem, men något har fått mig att stanna kvar och kämpa vidare. Och jag tror att detta "något" består flera faktorer, den första att jag trivts så bra i familjen, annars hade det aldrig gått. Den andra är att jag hatar att misslyckas, och att avbryta och åka hem hade i mina ögon varit ett misslyckande. Den sista, och kanske största anledningen, är det enorma stödet jag har fått hemifrån, både av Magnus, min familj och er, mina läsare. Så tack! Tack till Magnus för din tro på oss och vår kärlek och all tid och pengar du har lagt på telefonsamtal och resor för att få det här att funka! Tack till mamma och pappa för att ni alltid stöttar mig i vad jag än gör och alltid ställer upp för mig! Tack Annika för att du inspirerade mig till att åka och för att du alltid lyssnar! Och tack till alla er andra läsare som har följt min resa, det värmer att veta att ni bryr er!

Nu ångrar jag inte en sekund att jag vågade ta chansen. Jag har fått ut så mycket av min tid här. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och imorgon åker jag tillbaka till Sverige som en starkare, lyckligare och bättre människa. All tid jag har haft för mig själv har verkligen lett till insikt. Insikt om vem jag är, vilka drömmar och mål jag har och hur jag vill leva mitt liv. Detta blev inte bara en geografisk resa för mig, utan minst lika mycket en själslig resa. Och jag är så jäkla stolt över mig själv för att jag klarade det!

Jag tänkte avsluta med den låt som jag alltid kommer förknippa med min tid här i Oslo och ett av mina favoritordspråk.

"Bättre att våga och kanske ångra, än att ångra att man inte vågade" .