flinkans

Marianne meddelade mig igår om att familjen skulle åka hem till Eriks bror på eftermiddagen idag, så jag skulle jobba på förmiddagen och vara ledig på eftermiddagen. Så om jag kom ner till halv tio - tio skulle det bli bra, och mitt arbetspass skulle bestå av att följa med ut på tur. För att jag skulle vara klar för avfärd till halv tio så släpade jag mig upp ur sängen vid halv nio (somnade vid 2) så jag skulle hinna ner och äta frukost. Väl nere möts jag av att barnen och Marianne sitter i soffan och ser på tv. Erik syns inte till. Jag går ut i köket för att äta frukost, och där står alla frukostgrejer framme vilket jag tolkar som att familjen är ätna och klara. Jag sätter mig och äter och efteråt plockar jag bort min disk och all annan disk i köket. Jag frågar Marianne om alla har ätit och om jag ska plocka bort frukostmaten. Till svar får jag ett förvånat "Nääeeeej, ingen har ätit" och får då veta att Erik inte ens gått upp än. Hon säger också att jag kan gå upp till mig så länge om jag vill och att de kommer upp och meddelar när de är klara. 

Jag vet att de inte är särskilt effektiva när det gäller morgonrutiner, så de är nog inte klara förrän framåt 11. Så med facit i hand hade jag kunnat sova i minst en timme till. Men med tanke på att jag inte kan minnas att familjen en enda gång sen jag kom hit har varit i tid, så var det inte så oväntat att de inte skulle vara det idag heller.

Jag vet att jag själv inte alltid är den som är bäst på att passa tider, men jag kanske är 5 minuter sen. Inte en timme. Men man får försöka tänka de mest accepterande tankarna man har och snällt vänta. Tänk vad ödmjuk och accepterande jag kommer vara när min tid här är till ända.

Ha en fin dag så hörs vi senare!