flinkans

Nu är jag hemma igen från skattekontoret och förhoppningsvis så kommer mitt D-nummer i brevlådan om några veckor. Självklart så hamnade jag fel när jag skulle dit... Jag förstår inte hur jag lyckas. Jag tror att i stort sett alla gånger jag själv har åkt iväg så har jag hamnat fel. Även fast jag har kollat på kartan i förväg och tänkt ut hur jag ska gå. Men sen är det nåt som går snett i alla fall. Men det positiva är ju att jag kommer fram till slut i alla fall plus att jag får se lite mer av Oslo.

Hur som helst så kom jag till slut fram till skattekontoret och det var inte heller någon rolig historia kan jag meddela. Det första jag ser när jag kommer in är enorma mängder med människor. Och när jag till slut förstod vilken typ av kölapp jag skulle ta så insåg jag att det var ungefär 100 nummer före mig. Underbart! Helt jäkla underbart! 

Inte heller var det lätt att förstå vilken av alla blanketter jag skulle fylla i. Efter mycket om och men så kom jag fram till vilken blankett jag trodde att det var, så jag fyllde i den och satte mig för att vänta. Efter en liten stunds väntande så ser jag en kvinna med tröja där det står :"Fråga mig om skatt". Så jag gick fram till henne för att fråga om jag fyllt i rätt blankett. Hon tittade på pappret och frågade om jag hade pass med mig. "Visst", sa jag och tog fram det. Sen tog hon passet och stoppade in det i en kopiator, häftade fast kopian på blanketten och gav tillbaka passet. När jag frågade henne om det bara var att lämna fram balanketten och passkopian när det blev min tur sen, så sa hon bara: "Nej, jag kan ta det där. Papprena kommer hem med posten om ett par veckor."

Så gick det till när jag med list och frågvishet lyckades ta mig förbi en kö på 100 människor. Så det gamla "Hjärnkontoret"-talesättet stämmer visst: "Våga fråga" - det kan man vinna mycket på!