Norgefierad?
Läste en kommentar som Annika skrivit. Hon var rädd att jag håller på att bli "norgefierad" i och med att jag har kommit på att fisk nog inte är så dumt trots allt. (Hon hatar fisk förresten och hon skulle nog tycka det vore en synd att slösa något så gott som ost på något så hemskt som fisk). Och när jag tänker efter, så kanske att jag håller på att bli lite norgefierad. Här kommer några fler bevis:
- Jag börjar säga saker som spise, sulten och skikkelig. Jag har redan gått och börjat prata svorska -hur ska detta sluta?
- Jag använder nästan bara Gore-texskor, bara för att de är varma och har bra grepp. Och bryr mig inte om att de är fula.
- Jag äter ingen lunch. I Norge äter man antingen ingen lunch eller mackor till lunch (nästan alla i alla fall)
Om det fortsätter så här så kommer ingen att vilja umgås med mig när jag kommer hem - för vem vill umgås med en lunchvägrande, fiskälskande tjej, som har fula skor och pratar ett språk som inte finns?
hehe inte lätt inte :P men jag vill iaf umgås med dej :D så de är ingen fara ;)
Självklart vill vi fortsätta att träfa dej.
Jag tror att vi kommer att förstå dej riktigt bra, pratande norska eller inte. Dessutom tycker åtminstone jag att fisk är riktigt gott (Morfar inte lika förtjust, men han äter, annrs blir det ingen mat) Du kanske till och med kan övertyga Annika att fisk är "mat"
Många kramar/Mormor och Morfar
haha, älskar att läsa din blogg! :) och det här inlägget var otroligt kul! keep up the good work! :D o du, jag vill träffa dig trots allt det där...fast blir jobbigt det där med lunchen....:S ;P
