Dessa stackare
En rolig liten observation jag gjorde igår på operan var alla dessa män som blivit dittvingade av sina fruar. De är inte särskilt svåra att identifiera. Det är bara att se efter de karlar som ser mer på allt annat än på scenen. Eller de som ser på klockan varannan minut. Eller de som sitter med stängda ögon och öppen mun, men som fort vaknar igen med ett ryck när frugan sätter en armbåge i sidan på dem och ser väldigt sträng ut. Jag såg båda typerna igår, till exempel så hörde min stolsgranne till den sista typen. Men framför Sara satt den mest typiska typen av alla. Den unga killen som var där i sällskap med sin flickvän och hennes föräldrar. Och som gjorde alla tre ovanstående företeelser, och som redan innan det ens började var väl medveten om att detta skulle vara fallet, då han inte ens gjorde sig besväret att ställa in textningen.
Men varför utsätter dessa stackare sig för detta, när det är uppenbart att de sitter där och nästan lider? Kan det vara så att det är ett enkelt och billigt sätt att bevara husfriden på? Det kanske är som man brukar säga: "A man´s gotta do, what a man´s gotta do". Eller kanske: "En opera ibland sätter hjärtan i brand".
Men varför utsätter dessa stackare sig för detta, när det är uppenbart att de sitter där och nästan lider? Kan det vara så att det är ett enkelt och billigt sätt att bevara husfriden på? Det kanske är som man brukar säga: "A man´s gotta do, what a man´s gotta do". Eller kanske: "En opera ibland sätter hjärtan i brand".
Kommentarer
Trackback
